De sju(ka) haven

Skepp a hoj!

Da var vi tillbaka i Sydney efter en manads busstuffande norrover. I gar hoppade vi in ett flygplan som tog oss tillbaka hit dar var Australienfard en gang startade. Vi bor pa samma stalle som sist, ett kanonrum mitt i det bogtata Potts Point.

Sen sist har vi befunnit pa en en segelbat tillsammans med Bjorn som vi traffade pa Frasier Island. Denna resa glommer vi garanterat aldrig!!!

Totalt var vi 28 passagerare pa en liten.......mycket liten yta. Ytan skulle broderligt delas mellan oss medan skutan tog oss allt langre fran fastlandet. Forsta dagen var i det stora hela valdigt lyckad. Vadret var fint och baten stannade till sa att vi kunde fa uppleva en helt ok snorkling. Darefter var det dags for middag dar Bjorn, Lars och jag blev sittandes med tva trevliga norskor. Norskorna kommer att befinna sig i New York samtidigt som Lars och jag. Under dessa dagar fyller den ena av dem 25ar, sa vi ar bjudna pa fodelsedagskalas i New York, de ska bli kul!

Under dag tva pa baten borjade dock helvetet braka los. Vi var de sista som bokade plats pa baten vilket innebar att Lars och jag delade "dubbelsang" under hela turen. Badden var givetvis mindre en an att vi kunde ligga pa platta ryggar bredvid varandra. Varje gang vi skulle lagga oss ner samtidigt var det som att fa ihop ett 1000-bitars pussel. Vi har varit med om liknande forhallanden tidigare under resan, men det har var ett steg for langt. Vadret under dagen beskrivs enklast med ord som, skit, piss eller varfor inte Burtraskvader. De regnade och stormade fran morgon till kvall. 26 av de 28 passagerarna hade en dalig dag med trsit vader och blota klader. Tva passagerare hade det varre an sa. Vi 12-tiden borjade jag kanna att det var nagot som inte stod helt ratt till i magen, jag berattade det for Lars och fick snabbt reda pa att han hade en liknade kansla. Vi forsokte sitta uppe pa dack for att lugna ner magen- gammal sjomanslara, detta blev dock en omojlighet nar kroppen holl pa att forfrysa av den obeskrivliga stormen var bat valt att lagga sig mitt i. Vi fick alltsa lagga pussel annu en gang och krypa upp i var overslaf. Jag hamnade innerst. Ogonlocket hann knappt slutas innan jag fick gora allt for att halla spyan inne. Jag knuffade ner Lars, tankte en sekund -toa eller upp pa dack. Valde att ga upp pa dack, fragade kaptenen pa typ engelska vilken sida av baten han foredrog att jag skulle kalva. Efter en viss tvekan pekade han at ett hall och jag hann nastan framtill batkanten innan pinsamheten var ett faktum. Dar stod jag pa dack med spya runt munnen och pa brostet, med 7 galna Irlandskor (som under dessa sekunder tog sin anda paus fran deras hogljudda dricklekar vi andra inte ville var en del av) som askadare och bara ville hem.

Kapten bad mig sta helt stilla, sedan firade han ner en hink i vattnet, drog upp den kastade den sedan vattnet ratt i ansiktet pa mig, skrattade och bad mig ga ner och duscha. Efter duschen knuffade jag Lars narmare vaggen och forsokte somna. Da var det hans tur. Han skrek flytta dig fort som fan! Han rusade mot toaletten och spydde upp hela lunchen och lite till. Klok och vis som han ar tvattade han sig runt munnen och gick direkt till middagsbordet. Tog 4 slevar spaghetti innan magen sa ifran. Han la ner tallriken rusade annu en gang mot toan och lastade oralt av den nyintagna middagen. Sadar holl vi sedan pa resten av av natten. Vi turades om att knuffa ned varandra fran sangern for att hinna till toan.

Nar vi antligen kommit till fastlandet igen checkade vi in pa ett hostel och spenderade en sista dag med de tva skona grabbarna Niel och Bjorn.
Auf Wiedersehn!